allting kan vara så perfekt, sen bara försvinna
Ni vet känslan när man är så sjukt cp lycklig?
Vet ni också känslan när allt det som en gång gjorde en lycklig helt plötsligt bara är borta?
Det behöver inte bero på en speciell person, det kan vara flera personer, eller vad som helst.
Det värsta är när man vet att man själv är orsaken till allt skit. Och man verkligen inte vet vad man ska göra.
DET mina kära vänner, lyckas jag alltid med. Tycker liksom att jag borde ha vant mig vid det nu, men tydligen inte.
När man är på topp så tror man att det inte finns något i hela världen som kan få en att må sämre. Men man har så jävla fel.
När man inte vet vad man ska säga längre, när man kan ligga och kolla in i en vägg i flera timmar utan att sova. Då ångrar man sig.
