we go down
Denhär dagen har varit konstig, Väldigt konstig. Jag har inte vetat om jag mått bra eller dåligt på hela dagen, jag har liksom bara funnits här. Nu däremot, vet jag hur jag mår, jag är ledsen. Inte depp, som jag förövrigt är lite varje dag, utan ledsen. Så att jag vill gråta. Allting kommer på en gång liksom, ni som läst min blogg ett tag vet ju hur mycket jag brukade skriva om att jag saknade Iran, den känslan har jag inte haft på flera månader, jag har liksom bara varit glad över att ha en plats som den att åka till ibland. Men nu, nu saknar jag allting där så mycket så det gör ont. Jag saknar också att bli gillad tillbaka, att kunna smsa eller ringa så fort jag mår dåligt, för det kan jag inte längre. Jag är bara allmänt ledsen på allt, och dessutom så ser jag fet ut i ansiktet av någon konstig anledning, så min älskade och efterlängtade Ben&Jerry som står och väntar på mig i frysen, får bli upp äten en annan dag.
Nu ska jag försöka bli lite gladare, för dethär suger.
