#8 - Min familj
Min familj då.
Min mamma heter Fakhrey, är 52 år och är född i Iran men kom till Sverige på 80-talet. Hon har blivit en riktig mix av Sverige och Iran vilket är skönt eftersom att jag anser att iranier och svenskar är helt olika i sättet att vara. Hon och jag kan ha hur kul som helst med varandra, men vi kan också bråka som satan, haha någon som känner igen sig? ;) Hon är världens bästa i alla fall och den människa i mitt liv som fått mig att inse att man klarar allt bara man tror på sig själv och är stark. Hon är ett levande bevis på det. Hon jobbar inte och det är pga hennes wiplash skada. Men innan olyckan jobbade hon som sjuksköterska.
Min pappa heter Johan, är 43 år och är född i Dalarna, som ligger i Sverige vilket jag verkligen hoppas att ni har koll på. Han och jag är nog dom som tjafsar mest i familjen. Mamma brukar säga att vi är som katt och råtta. Han har haft flera olika jobb, var av hans första på sjukhus där han träffade min mamma som också jobbade där då. Nu jobbar han med typ skötsel av saker som trädgårdar, plogning på vintern och typ fixar sånna saker.
Min storasyster heter Nora, är 30 år och mamma till en flicka på 4 år, därav min systerdotter för er lite mer trögfattade. Båda mina syskon flyttade hem när jag var runt 4-5 år. Vi har inte samma pappa utan bara samma mamma. Hon och jag umgås väldigt mycket, det har vi gjort så länge jag kan minnas. Vi bråkar typ aldrig, vilket är bra. Hon är världens bästa och jag kan prata om allt med henne, hon är sjukt bra på att förstå och ge tips och råd osv.
Min storebror heter Navid, är 28 år och han är väldigt duktig på att påminna mig om att jag är minst i familjen genom att putta på mig, nypa mig i kinderna och bara vara allmänt annoying. Men inte på ett sätt så att vi börjar bråka, för han är världens bästa och skulle alla killar ha hans personlighet skulle världen fan vara underbar. Även han och jag har bara samma mamma, inte samma pappa. ( alltså, mina syskon är helsyskon med varandra och jag är deras halvsyster) Men dedär med halvsyskon tänker jag aldrig på, jag ser dom som mina helsyskon no matter what. Min storebror och jag börjar umgås mer och mer nu, vilket är väldigt kul.
